Summeringen av säsongen

Jag har lidit av compartment i alla mina junior år. Jag opererade mig för 2 år sedan, men det hjälpte inte. En ytterligare operation gjordes i våras, lite större än den förra. Det dröjde till september innan jag tog mina första löpsteg. Efter en rehab tid med mycket AI under sommaren så drog skolan och hösten igång. Jag hade ingen aning om hur jag låg till i träningen men hade på känn att jag låg en bit efter de andra. Veckorna gick och jag blev snabbt bättre.

Jag klev in i en tyngre period under senhösten, allting kändes tungt.. Mest troligtvis så var det en rejäl nedträning, men lagom till premiären i bruksvallarna började det vända

Bruksvallarnapremiären: Dom 2 inledande distanserna blev ingen rolig historia, men sprinten den sista dagen var jag desto mer taggad inför. jag slutade denna dag på en 5:e plats (bästa svensk). Detta var alltså hittills min bästa sprint någonsin.

Vidare till Piteå. Sprint prologen gick tungt. Hade dåliga skidor, på tok för mycket fäste. Men gick ändå vidare. Jag valde då att köra utan fäste, alltså att staka i kvartsfinalen, vilket igentligen var idiotiskt, men jag kände att jag inget hade att förlora. Jag blev 3:a i kvarten och fick stå på sidan och titta resten av dagen. Slutade 16:e. Dagen efter var det distans och jag gjorde en ok skate distans där jag tror jag slutade 14:e.

Sen blev det jullov, och en längre träningsperiod väntade innan Sverige cupen och JVM testerna i Torsby. Jag ville för mycket under denna period. Och tränade på för mycket för nära inpå tävlingarna. Jag hann inte riktig släppa upp träningen. Jag kom alltså rejält nedtränad till Torsby.

Jag gjorde mina 2 sämsta distans tävlingar någonsin denna helg, vilket kanske förklarar hur dåligt det kändes i kroppen.  Sprinten gick bra med tanke på hur seg jag var. Jag lyckades på något sätt ta mig vidare till semifinal, men väl där var det stopp.

Efter denna helg så valde jag att  släppa upp träningen i några dagar.  Lagom in i den nya träningsperioden kom jag i superform.

Under SM veckan Örebro så var jag inne i en mängd vecka, 20 timmar.  Därför skulle det bli för mycket att köra alla distanser, jag körde stafetten och sprinten. I Stafetten blev vi 6:a. Och alla i laget gjorde en stabil insats. Sprinten var jag däremot sjukt taggad inför, gick vidare från prologen. Vilket jag var nöjd med. I kvartsfinalen så låg jag ungefär 3:a hela racet, vilket jag även slutade som. Endast slagen av VM åkaren Carl Quicklund och VC åkaren Simon Andersson. Blev totalt 16:e, (4a i U23 klassen. Och detta under en tung träningsvecka.

Vidar till Sverige cup i Örnköldsvik. Här tog jag min första pallplats någonsin, slutade 3:a i sprinten. Även distansen gick bra, där jag slutade 8:a.

Nu var det bara några veckors formtopps förberedelse kvar innan årets mål. JSM på hemmaplan.

Sprinten var den första skate sprinten iår, så man hade ingen aning om hur det skulle gå. Gick tungt i prologen men kändes bara bättre och bättre under dagen. Jag gick denna dag ända till final, vilket också var målet. Efter lite strul i finalen så slutade jag på en 5:e plats. Vilket jag är nöjd med. Trots detta så var nog dagens roligaste händelse när jag med 5 minuter kvar till start gick fram till min träningskamrat Olle Jonsson, även han skulle köra final. Jag gick fram med trötta steg och flackande blick och frågade: ”Ey! Har du nån energi du eller??” Olle såg lika trött ut han och svarade: ”näe har du?” Går man till final under en sprint dag så sliter det oerhört mycket. Man är liksom aktiv i 4-5 timmar och måste ladda om mentalt till varje lopp…

Nästa distans var 10 km klassiskt, på en bana som jag visste skulle passa mig. Jag öppnade offensivt, precis som jaga brukar göra när jag är i form och lite överladdad. Men denna gång höll den nästa hela vägen, jag slutade även här på en 5:e plats. Mitt bästa distanslopp någonsin.

Nu återstod bara stafetten. Där vi slutade på en fin 3:e plats. Efter bra insatser av allihop. För min egendel så gick det inte jätte bra. Kändes dåligt i kroppen, sliten och trött.

Denna känsla som dagen efter visade sig vara en sjukdom.

Lagom till sista cupen blev jag frisk. Hade det inte varit för att det var distansen 2,5 km skate, så hade jag aldrig åkt dit. Men jag visste att jag skulle göra ett bra lopp. Jag slutade 6:a, vilket var sjukt bra med tanke på hur seg jag var i kroppen efter sjukdomen.

 

Sammanfattningsvis så kan jag säga att det har varit en riktigt bra och lärorik säsong. Med både med och motgångar. Jag har lärt känna min kropp väldigt bra, vilket även synns på antalet sjukdagar. Jag känner mig sjukt taggad/inspirerad inför kommande senior år.

Framtiden vet jag inte exakt hur den kommer se ut, förutom att jag kommer fortsätta satsa på skidorna. Förmodligen som kommer min elitsatsning äga rum i Sundsvall. Men mer om det senare…

 

Tack kamrater, familj, Stockvik och sponsorer. Utan er skulle det bli tufft!

 

Jag kommer även sammanfatta säsongen i bilder i ett annat inlägg!

 

Haade!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *